Tantrans urtida sexuella ritualer

Tantra har ofta fått en ganska missvisande bild i vår moderna värld. För många har ordet kommit att förknippas nästan uteslutande med sex, sensualitet och intimitet. Men när vi vänder blicken mot de äldre tantriska traditionerna träder en betydligt större värld fram. En värld där kroppen, sinnet, ritualen, sexualiteten och det gudomliga kunde vävas samman till en väg för människans utveckling.

Tantra växte fram i Indien och utvecklades genom flera olika traditioner. Här fanns mantra, meditation, visualisering, initiering och ritualer där människan på olika sätt arbetade med sitt medvetande. Kroppen var inte något som behövde lämnas bakom för att nå det andliga. Den kunde bli själva platsen där det andliga utforskades.

Mantra kunde överföras från lärare till elev genom initiering. Gudomliga gestalter visualiserades. Kroppen kunde förstås som ett subtilt landskap av kanaler, energiflöden och chakran. Genom ritual och koncentration tränades utövaren i att rikta sitt medvetande, fördjupa sin närvaro och förändra sin upplevelse av sig själv och världen. Och i vissa av dessa traditioner fanns också sexuella ritualer.

Den sexuella föreningen, maithuna, kunde vara en del av ett noggrant förberett rituellt sammanhang. Det handlade om initierade utövare, mantra, visualisering och gudomlig närvaro. I vissa Śaiva- och Śākta-traditioner kunde kvinnan förstås som Shakti, den gudomliga kraften, och mannen som Shiva, medvetandet. Mötet mellan dem blev då mer än ett möte mellan två kroppar. Det kunde förstås som ett möte mellan gudomliga principer, där sexualitet, närvaro, begär, vördnad och ritual vävdes samman.

Sexualiteten blev en del av den tantriska praktiken, en kraft som fick mötas med närvaro, vördnad och medvetenhet. Begär, njutning och livsenergi kunde få röra sig genom kroppen samtidigt som medvetandet fördjupades. Kroppen blev en plats för erfarenhet, utforskande och transformation, där det som kändes kunde få bli en del av den andliga vägen.

Vad händer när kroppen får vara en del av vår andliga väg? När vi lyssnar till den, känner den, förstår den och börjar förkroppsliga det som vill bli levande i oss? Här blir kroppen något mer än det vi bär omkring på. Den blir ett landskap att utforska. En plats där närvaro kan fördjupas, där våra starkaste krafter kan mötas och där det vi tidigare hållit isär får träda fram i samma rum.

Det betyder också att de sexuella ritualerna aldrig kan beskriva tantra i sin helhet. De var specifika praktiker inom vissa traditioner och ingick i större system av ritual, disciplin och andlig träning. I andra tantriska traditioner fanns inga sexuella ritualer alls. Över tid utvecklades också praktiker där den sexuella föreningen kunde visualiseras och internaliseras som en inre yogisk process, där mötet mellan Shiva och Shakti arbetades med i medvetandet och kroppen.

Det finns något djupt i detta sätt att se på människan. Kroppen får vara med på vägen. Livskraften får vara med. Begäret får vara med. Vi får känna innan vi förstår och möta det som rör sig genom kroppen med närvaro och medvetenhet. Att våga möta det som rör sig genom kroppen utan att genast göra det till något annat. Kanske är det en av tantrans mest radikala gåvor. Istället för att ha en inställning att vi ska släppa loss, handlar det mest om att “släppa in”.

Det här sättet att se på människan finns också med i mitt eget arbete. Genom individuella sessioner och parsessioner, liksom genom Malmö Tantra Festival, skapar jag rum där kropp, närvaro, livskraft och medvetandets expansion får mötas. Det traditionellt tantriska förhållningssättet finns alltid som en röd tråd genom det jag gör.