I would die for you!

I WOULD DIE FOR YOU. I WOULD TAKE A BULLET FOR YOU.

Vi hör det ofta som en av de största kärleksförklaringarna vi kan ge till en människa vi älskar. Det finns något djupt romantiskt i tanken på att vara beredd att offra sitt liv för någon annan, och kanske är det just därför orden träffar så starkt. Eller vad säger du?

Men när jag hör dem tänker jag allt oftare på en annan fråga: Would you live for me? Skulle du vara villig att leva på ett sätt som gör att du faktiskt får uppleva så mycket av livet som möjligt tillsammans med mig? Skulle du ta hand om kroppen du ska leva i, ge den rörelse, näring, vila och styrka, och göra det du kan för att hålla dig frisk och vital? Skulle du vara villig att se på dina egna mönster, möta de delar av dig som fortfarande styrs av rädsla, försvar eller gamla sår, och långsamt frigöra det som står i vägen för att du ska kunna leva mer öppet och med större närvaro?

För mig blir det en mycket mer intressant fråga än hur långt vi är beredda att gå i en dramatisk situation. Att ta en kula för någon kan vara ett enda ögonblick, medan valet att leva fullt ut är något vi gör genom hundratals små beslut under ett helt liv. Det handlar om hur vi tar hand om oss själva, hur vi möter våra känslor, hur vi tar ansvar för våra relationer, hur nyfikna vi fortsätter att vara och hur mycket livskraft vi faktiskt vill släppa fram genom oss.

Och här tror jag att en kärleksrelation kan bli något alldeles särskilt, eftersom den kan skapa en spegel där vi får syn på sådant vi kanske hade kunnat fortsätta springa ifrån på egen hand. När vi verkligen älskar någon kan det väcka en önskan att bli friare, friskare, modigare och mer medvetna, inte för att den andra människan kräver att vi ska förändras, utan för att kärleken påminner oss om hur mycket mer liv det finns att leva.

What are you willing to awaken within yourself while loving me? Vad är du villig att väcka till liv inom dig själv medan du älskar mig?

Jag tror att det händer något väldigt vackert när två människor kommer in i en relation med den viljan. Två människor som tar ansvar för sina egna liv, som fortsätter att utvecklas och som vill möta världen med nyfikenhet, närvaro och vitalitet, kommer också att skapa något helt annat tillsammans än två människor som långsamt börjar krympa sina liv för att relationen ska kännas trygg. Den ena vägen öppnar upp mer liv, mer energi, mer sensualitet, mer lekfullhet och fler möjligheter att upptäcka varandra. Den andra kan, nästan omärkligt, leda till att världen blir mindre, att kroppen rör sig mindre, att nyfikenheten mattas av, att gamla mönster får styra och att bekvämligheten långsamt ersätter det levande. Autopiloten tar över.

Det betyder självklart inte att vi ska forma om oss själva efter vår partners önskemål. Jag tror snarare att frågan är om den person jag älskar inspirerar mig att komma djupare in i mig själv, eller om relationen gradvis får mig att lämna delar av mig själv bakom mig. Det är en avgörande skillnad mellan att förändras för att bli godkänd och att förändras för att bli friare.

Så kanske är det egentligen detta vi frågar varandra när vi säger “I would die for you.” Kanske frågar vi, utan att veta om det, hur mycket av vårt liv vi är beredda att ge till kärleken. Och då blir den verkliga frågan ännu större: How alive are you willing to be? Hur mycket liv, kraft, närvaro, ljus och kärlek är du villig att bära in i ditt eget liv och in i den relation du väljer att skapa?

Vad är din reflektion?

Detta och mycket mer kommer erbjudas under hösten. Jag anordnar MALMÖ TANTRA FESTIVAL 9-11/10, erbjuder parsessioner löpandes och kommer även bjuda upp till minst 2 olika kurser för par av djupdyka i sig själva och varandra. Du kan skriva till mig om du vill hållas uppdaterad på det framtiden ger framöver.